Det karismatiske og Messen
Jeg begynner å elske Messen mer og mer. Før så sammenlignet jeg messen med andre møter og så veldig mange likheter. Men det var helt i førsten. Så begynte jeg å forstå hva Messe egentlig er, og nå ser jeg at det er en veldig stor forskjell på messe og andre kristne møter.
Jeg elsker hjertekontakten med Jesus mer enn noe annet. Mer en det kristne møter har gitt meg. Det å få ha oppmerksomheten på bare Jesus, og ingenting som forstyrret,det finns ikke noe bedre enn det. Vi er et tempel for Gud, når Gud bor på innsiden. Og vi får ha nattverd med Jesus!
“Se, jeg står for døren og banker. Om noen hører min røst og åpner døren, da vil jeg gå inn til ham og holde nattverd med ham, og han med meg.” Åp. 3:20
Det er noe stort å få være et tempel for Gud. Men nå har jeg fått en så sterk lengsel etter å være mer på Messe! Der får jeg oppleve at Kristi kropp, Kirken også er et tempel for Gud, og der er nattverden det sentrale og nattverden er ekte! Jeg elsker å være i Guds hus. Jeg har tenkt på Jesus som 11 åring som ble igjen i tempelet, og som spurte Maria og Josef: Skjønte dere ikke at jeg måtte være i min Fars hus! ” Den gode følelsen av Guds nærvær har jeg ikke lenger bare i hjertet. Jeg får oppleve å få gå inn til Guds hjerte, når jeg er på Messe! DET er det som gjør at jeg er så begeistret for den Katolske Kirke. Det er der jeg får møte Jesus med hele meg!
Jeg er ikke så opptatt av teologiske spørsmål. Jeg leter ikke etter de som jeg tror har flest “rett” i teologiske spørsmål. Men jeg tror den katolske Kirke ligger bra an. Jeg tror egentlig ikke Gud er så opptatt av alle teologiske spørsmål heller. Om jeg ber til Gud og spør om det er barnedåp eller trosdåp som er riktig, så blir Gud så fjern for meg. Men så ber jeg om å få være i Jesu nærvær, og kjenner med en gang at jeg får kontakt med Gud. Og da lurer jeg på; Hvor viktig er det for Gud at jeg tror det ene eller det andre i teologiske spørsmål? Jeg tror det viktigste er å ha blikket oppover! Og den katolske Kirke er helt topp for meg. De har en så trygg grunn å stå på, de viser at deres teologi ikke påvirkes av moten, og det er i den Katolske Kirke jeg får oppleve at Jesus også er nærværende i sin kropp på jorden.
Jeg var med i ulike trosforsamlinger på førsten av 90-tallet. Det karismatiske var egentlig ikke noe for meg. Men av og til klarer jeg å høre litt på det, men det blir fort for mye for meg. Men jeg stoler ikke på mine egne føleleser, og velger heller å være nøytral/åpen for det. Det finns jo også mange karismatiske katolikker!
Jeg tror det karismatiske på en måte er “vin” fra Den Hellige ånd som kommer over menneskene. Problemet er kansje når noen “drikker” seg fra forstanden, det har skjedd mye merkelig som man kan stille spørsmål ved. Men jeg vil ikke avskrive det karismatiske. kansje det kan komme noe godt ut av det?
Men finns det mange karismatiske katolikker i Norden? Og hvordan ser katolikker på det karismatiske? Det vet jeg veldig lite om!
Jeg har lest at det i USA er så mye som 3/4 del av katolikker som er karismatiske. Nå syns jeg at det høres utrolig mange ut. Men jeg har fått med meg at det i Sør-Amerika er mange karismatiske katolikker, og også mange andre steder i verden. Men er det bra? Jeg er både åpen og skeptisk på en gang. Jeg vil ikke miste det fine jeg har fått nå. Men kansje det kan bli både det karismatiske og det tradisjonelle? Det her har jeg egentlig mange spørsmål til…
Tag'er: Karismatik
11 april, 2008 at 15:31
Jeg har litt inntrykk av at den katolske kirke i Norge er et oppsamlingssted for høykirkelige. Ikke for det, det finnes mange andre gode grunner til å konvertere, men karismatikere er det veldig få av. Noen er blitt katolikker for å slippe alt dette “klamme og personlige” Jesus-pratet som de driver med på bedehus og i pinsemenigheter.
Men mange katolikker har jo bakgrunn fra andre land og blant dem er det sikkert en del som er mer karismatiske. Tror ikke den katolske lære i seg selv er noe hinder for karismatikk. Bare det at DKK i Norge er for liten til å romme hele mangfoldet i Kirken.
11 april, 2008 at 15:46
Rudie, jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver!
Skulle kunna säga “ja” och “amen” till det mesta av det, verkligen!! 
Mässan är också det centrala för mig. Och jag upplever verkligen att Kristus är det centrala i mässan, mer än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig! Jag vet inte, men på något sätt hade jag kanske tänkt mig att mässan i Katolska kyrkan skulle vara väldigt präst-centrerad eftersom prästen har en så pass stor roll. Men den är verkligen inte det. Ett möte i min förra församling var mycket mer centrerat kring pastorn/människor än vad jag nu upplever att mässan är. Allting i mässan pekar mot Kristus, ingenting handlar om att framhäva någon människas duktighet, om ni förstår vad jag menar… Nu kanske jag överdriver lite, men ni kanske förstår hur jag tänker… Har funderat mycket på det här på sistone.
Teologiska frågor är jag inte heller såååå hemskt intresserad av, men det varierar nog lite grann beroende på vilka frågor det handlar om också. Men jag tror helt enkelt inte att Gud kommer att fråga oss när vi kommer till himlen om vi är barndöpta eller troendedöpta, t.ex…
Jag har inte direkt tagit avstånd från det karismatiska, utan är faktiskt rätt nyfiken på den karismatiska delen av Katolska kyrkan… Som jag ser det skulle det kunna vara en väldigt intressant kombination! Både det traditionella och det karismatiska har mycket att bidra med, och jag har positiva erfarenheter från båda hållen - och om de då kan kombineras, ja vad vore bättre än det?
11 april, 2008 at 16:55
Johanna
Det er så trivelig å høre når andre har det på samme måte som meg selv!
Jeg skulle likt å vært på en karismatisk Messe for å se hvordan det hadde vært. Hadde Jesus blitt like sentral da, eller hadde det blitt at pastoren, mennesket hadde kommer mer i sentrum som du også skriver om? Men jeg tror også faktisk at det kan bli bra! Men jeg har veldig blanda følelser egentlig…
‘elgenen
Jeg skjønner egentlig veldig godt hva du mener. Det klamme og personlige kan nok skremme mange bort. Jeg elsker miljøet i den Katolske Kirke, for de er så normale og allikevel veldig spennende mennesker!
13 april, 2008 at 14:44
Det karismatiska ÄR ju det traditionella….
Det vittnar Paulus brev om.
Jag har varit en del i katolska karismatiska sammanhang - och det är helt fantastiskt. Jesus är än starkare och tydligare i centrum under en karismatisk mässa än i det som har blivit en “vanlig” (svensk) katolsk mässa nuförtiden. I andra länder är det som du skriver vanligare med karismatiska katoliker.
Har även varit på katolska karismatiska möten (utan mässa) - med mycket stark Jesuscentrering - skrev om ett sådant möte utomlands i somras i min blogg.
Har även besökt karismatiska kommuniteter i andra länder (som samtidigt är kontemplativa).
Det är något jag saknar väldigt mycket här - den kombinationen av allt “det bästa” - det livgivande. Trivs inte i sammanhang där man “låser in” den helige Ande på ena eller andra sättet.
Det som eventuellt är fel i de frikyrkliga sammanhang ni beskriver är om människor hamnar i fokus - man kan dock inte skylla det på det karismatiska i sig - utan på bristfälliga människor som vill stå i centrum.
Det förekommer även på katolskt håll - och i okarismatiska sammanhang.
13 april, 2008 at 15:04
Charlotte! Det høres spennende ut med karismatiske kommuniteter. Kan du skrive litt om hvilke det er og om hva de gjør?
13 april, 2008 at 16:50
Charlotte
Det skulle vært gøy å oppleve en karismatisk Messe!
Men hva er forskjellen på det og et protestantisk karismatisk møte? Får Jesus være mer i sentrum på en karismatisk Messe?
Jeg opplever at på Messen så er det ikke noen pastor som “setter seg selv utenfor” resten av menneskene og som f.eks får forsamlingen til å applauderer for Jesus og får forsamlingen til å lyde seg selv .
Det er ikke prestens fortjeneste at mennesker får del av Jesus i Messen. Det er Jesus selv, Jesu legeme som vi får bli en del av. På Messe så må alle bøye seg for Jesus, også presten ! Og det gjør at jeg også godt kunne tenkt meg en Messe hvor pastoren var vendt mot Gud og ikke mot folket! Jeg liker når presten blir usynliggjort og ikke kan ta noen “skjult” ære. ( men det er et annet emne)
Mer personlig tiltrekkes jeg av det kontemplative og stillhet.
Men hva er karismatiske kommuniteter som og i tillegg er kontemplative? Hvordan går det sammen?
Men jeg er ingen motstander av det karismatiske. Det kan kansje til og med bli bra om pastoren hadde klart å tre litt til siden…
13 april, 2008 at 17:38
Fior å være helt ærlig kan jeg ikke tenke meg at Jesus er mer i sentrum ved en karismatisk messe enn ved en tradisjonell eller konsevativ messe. Eller hvordan man vil påstå at et motsvar på en karismatisk messe er. Jeg er selv tradisjonell og konservativ så det holder i bøtter og spann. Jesus er høyst tilsetede i f.eks en messe etter tridentinsk ritus. Det er faktisk Jesus hele messen dreier seg om.
Ved en TLM så står presten med ryggen mot oss, eller ansiktet mot Gud om man heller vil si det slik. mye av grunnen til dette (i følge prestene selv) er at personfokuset på dem avtar.
13 april, 2008 at 19:30
Mishka
Jeg føler vel at Messen, og da tror jeg spesielt det gjelder TLM er så dyp, så at mange protestantiske kristne ikke “ser” den åndelige opplevelsen, som jeg faktisk syns er mye sterkere enn det jeg har opplevd på noe karismatisk møte.
Men jeg tror Jesus vil ha enhet, og det er også noe jeg kjenner i mitt hjerte. Jeg tror det bare finns en Jesus og at Jesus bare har en “kropp” her på jorden, og det hadde vært fint om alle fant sin plass der, istedet for å kjempe i mot hverandre! Jeg ønsker ikke at jeg skal være et hinder for Gud der.
Og da tror jeg kansje det karismatiske hvor følelsene blir mye lettere synlig også kan føre til enhet mellom kristne, og det finns enkelte som trenger “vin ” for å løssne opp litt
Jeg tror det karismatiske har en funksjon, og at det kan bli bra om det karismatiske får den plass den skal ha! 
16 april, 2008 at 1:24
http://www.isidor.se/Default.aspx?alias=www.isidor.se/karismatiskfornyelse
Läs t ex intervjun med Lillemor Hallin långt ned på sidan så får ni en översiktlig introduktion (till svenska förhållanden vill säga).
16 april, 2008 at 11:29
D
Takk for informasjonen!
16 april, 2008 at 15:34
Ni vet väl förresten att påvens personlige predikant Raniero Cantalamessa (är det inte ett underbart prästerligt efternamn? :-)) är i högsta grad karismatiker?
För den som missat det och är intresserad så kommer han f ö till Oas-mötet i Borås i sommar: http://www.oasrorelsen.se/post/184.html.
16 april, 2008 at 15:37
D. Äsch, jag har för mycket fältjobb i sommar för att kunna ta semester - annars hade det varit kul att åka dit. Du skall väl dit själv antar jag?
16 april, 2008 at 16:54
Nej då, jag tycker alldeles för illa om det Oas-rörelsen kallar för “gudstjänster”. Däremot så har de många väldigt bra talare, så om jag bodde lika nära som somliga här skulle jag försökt höra några av dem, men det gör jag alltså inte.
Annars så kan man väl tänka sig att just Cantalamessa antagligen passar på att tala på något mer ställe när han nu ändå är i Sverige. Stockholm eller så.
16 april, 2008 at 17:41
Har andre biskoper det også? Takk for linken, D. Der fant jeg også Pavens predikant sin side: http://www.cantalamessa.org/
16 april, 2008 at 18:20
http://en.wikipedia.org/wiki/Preacher_to_the_Papal_Household
17 april, 2008 at 16:37
Det karismatiska är inte bara som grädde på moset… Utan det för oss till det allra väsentligaste. Det fyller strukturerna med liv - med Guds eget liv, det utrustar oss med Andens alla gåvor som är till nytta för Kyrkan.
Därför kan man inte välja bort det, som om det bara var en dekoration…
Det är en del av själva kärnan - tar man bort det är det som att ta bort blodomloppet ur kroppen. Och tar man bort det kontemplativa är det som att ta bort hjärtat. Allt behövs… Och det samverkar.
Och man kan inte ställa det karismatiska emot det traditionella - just eftersom det hör till den allra äldsta traditionen - även om det under lång tid var mer eller mindre bortglömt i katolska sammanhang (om det går det att läsa i ett av inläggen nedan om 40-årsjubiléet).
***
För en tid sen skrev jag dessa inlägg om det karismatiska:
http://charlotte-therese.blogspot.com/2007/08/dop-i-helig-ande.html
http://charlotte-therese.blogspot.com/2007/06/karismatisk-och-katolik_06.html
http://charlotte-therese.blogspot.com/2007/02/den-katolska-karismatiska-frnyelsen.html
Här står det om det obeskrivliga katolska karismatiska mötet i somras som jag nämnde:
http://charlotte-therese.blogspot.com/2007/08/katolsk-karismatik-som-aldrig-annars.html
Jag har ett minne av att ha skrivit mycket mer om det här, bl.a. om kommuniteterna jag också nämnde - återkommer.
Välkomna att kommentera ovanstående inlägg i min blogg - även om de är skrivna för ett tag sen. Allt som kommenteras dyker upp bland “senaste kommentarer” så fler intresserade kan delta.
17 april, 2008 at 17:12
Elgenen, Rudie, alla,
Angående den karismatiska förnyelsen på katolskt håll så är det nog enklast att jag hänvisar till denna länksida:
http://charlottetherese.110mb.com/christian_links.html
Kolla en bit ner under rubrikerna:
Charismatic Renewal (CCR)
och
“New” Communities
Jag har besökt Les Béatitudes samt Jerusalemkommuniteten. Av dessa är Les Béatitudes mer karismatiska - men samtidigt kontemplativa.
En stunds “sång i anden” (= sjunget tungotal) ingår varje dag i deras mässor - ofta då den konsekrerade hostian och kalken lyfts upp, vilket förtätar det momentet än mer. Även andra karismatiska element kan förekomma - förutom om det är en präst utanför kommuniteten som leder mässan…. Då anpassar de sig till honom…
De har också en timmes eukaristisk tillbedjan varje dag. Och ibland mer karismatiska bönesamlingar.
De har en helt underbar spiritualitet - en förening av allt det bästa i Kyrkan - och det hade varit fint om de hade fått grunda ett hus i Sverige. Det var väldigt nära att hända för några år sen - men nu blev det inte så… Mest p.g.a. brist på folk. Men de har besökt Sverige många gånger. Och jag har varit i deras hus i flera länder. Har funderat på att ta med mig en liten grupp intresserade till ett av deras hus vid tillfälle (typ snart). Hör av er om det här låter som en resa ni skulle vilja vara med på!
Var förresten för en del år sen på väg att skriva en bok om hur det kontemplativa och det karismatiska kan förenas på ett fruktbart sätt. Nu ligger det utkastet i min kraschade dator - så vi får se om jag kommer åt det nån gång och kan skriva klart det, alternativt förkorta det till en artikel.
Gissa om jag har talat mycket med kontemplativa om allt gott som finns i det karismatiska…. Det tog lång tid att övertyga dem om att det går ihop, att det är menat att höra samman…. Och samma motstånd mötte jag till en början hos de karismatiska gentemot det kontemplativa… Men nu tycks klimatet dem emellan ha lättats upp väsentligt…
Lite déjà vu, apropå andra ämnen som uppfattas som kontroversiella idag… Om några år är det väl något annat som är i hetluften…
Charlotte
17 april, 2008 at 17:14
P.S.
Det står på ett inlägg jag skrev ovanför det som släpptes in att det väntar på att modereras (förmodligen eftersom det var en del länkar i det).
Hoppas det kommer in snart eftersom de hänger ihop.
D.S.